Donerade sitt hår till flygvapnet

Tidigare har jag skrivit om det sofistikerade amerikanska bombsiktet Norden Mark 15, som användes av det amerikanska bombflyget under andra världskriget. Ett bombsikte som fungerade som en analog mekaniska dator med gyron, med i teorin hög grad av precision. Problemen var att flygplanet måst ligga på konstant kurs och höjd (med samma fart) under anflygningen mot målet samt att bombfällaren måste ha optisk kontakt med målet (samt hitta målet). Ofta var dessa parametrar inte uppfyllda och precisionen i bombfällningen var då låg.

Hela projektet med bombsiktena var en enorm satsning av det amerikanska försvaret. Bombfällaren måste som nämndes kunna se målet och ställa in siktet. Det bestod av optik med hårkors. Smala mörka linjer i optiken som angav själva mittpunkten. På samma sätt som i kikarsiktet på ett gevär. Man experimenterade med olika slag av tunna trådar. Ett försök gjordes med spindelväv, men det fungerade inte. Så kom man på att människohår skulle kunna användas till hårkorset. För att det skulle bli riktigt bra så ville man få tag i långa hårstrån från en kvinna som inte permanentat håret (var vanligt då) och inte heller tvättat det för ofta eller med kraftigt hårshampoo.

Hela projektet med bombsikten var omgärdat med mycket sekretess. De som jobbade med utvecklingen av bombsiktet, som fanns i olika versioner, annonserade 1943 i en dagstidning i Pueblo, Colorado, efter någon kvinna som hade hår som var minst 56 cm långt och som inte behandlats med kemikalier eller värmts upp med locktång. Mary Babnik Brown, som då var 36 år, svarade på annonsen. Hennes hår var blont och ca. 85 cm långt. Det hade aldrig klippts, färgats eller behandlats med locktång. När hon kammade ut det gick det ända ned mot knäna. Under alla år hade hon endast tvättat håret med tvål och borstat det två gånger varje dag. När hon efter annonsen tog kontakt med en person inom försvaret fick hon veta att de behövde människohår för att bygga meteorologiska instrument (människohår används i hygrometer). I själva verket behövdes hennes hår för att tillverka hårkors till bombsiktena till flygplanstyperna B-24 Liberator, B-29 Super Fortress och B-17 Flyging Fortress. Försvaret erbjöd henne ersättning i form av ransoneringskuponger, men Mary Brown tackade nej till det och hänvisade till att hon ville lämna sitt långa vackra  hår som en patriotisk handling. Hon har  senare berättat att hon stundtals grät under tre månader för att hon saknade sitt långa hår. Hennes hårstrån utgjorde hårsiktet på bombsiktena som fanns i de två B-29 som fällde de två atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. När bombfällaren siktade mot den utsedda mittpunkten i staden tittade han på hårkorset tillverkat av Mary Browns hår.

Mary Babnik Brown blev 83 år gammal och avled 1991. Det var först 1987 som hon fick veta att hennes hår hade använts för tillverkning av tusentals bombsikten under andra världskriget. Det fick hon veta först när hon mottog ett brev från president Reagan, vilken framförde nationens tack för att hon offrat sitt långa hår i den väpnade kampen. Året därpå fick hon ett hederstecken av US Air Force Academy. Allt detta för att hon donerat sitt hår till amerikanska försvaret. Ibland hänger mycket på ett hår eller två lagda i kors.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.