Aspergers syndrom hos politiker

Aspergersyndromet utmärks av ett påfallande ointresse för människor och har vissa likheter med det man finner hos autistiska barn. Symtombilden domineras av en mycket tydlig självcentrering och känslokyla. Avskärmning, egensinnighet och att personen intensivt kan gå upp i något som intresserar henne är något som utmärker personer med Asperger liksom en bristande psykisk rörlighet samt oförmåga att tänka i nya tankebanor. Både vid autism och Aspergers syndrom varierar beteendet alltifrån lätta tillstånd till svåra sjukdomsbilder. Under senare år har man framhållit att flera framstående personer, politiker och författare med en säregen framtoning i sitt beteende mycket väl kan ha Aspergers syndrom.

Filosofen Ludwig Wittgenstein brukar nämnas som ett exempel. Som barn hade han en kraftig försenad språkutveckling. Hans intresse för andra människor var hela livet begränsat och hans tillvaro utmärktes av stor ensamhet, han bodde tidvis i en enslig stuga vid en fjord i Norge. Personer som kände honom i Cambridge, bland dessa fanns filosofen Bertrand Russell, berättar om hans säregna umgängesseder med sena kvällsvisiter och ständiga filosofiska utläggningar. Wittgenstein hade stort intresse för människans språk. Måhända fanns det en stark önskan att med hjälp av filosofisk analys av språkliga uttryck och språklig logik nå kontakt med andra människors innersta.

Även en del politiska ledare kan möjligen räknas till Aspergergruppen. Ett exempel är Lenin. Trots sin i övrigt stora begåvning visade han tidigt en tydlig egensinnighet, bristande empati och ointresse för andra människor och deras känslor. Lenins kyliga kommentarer när hans äldre bror avrättats efter ett attentatsförsök mot ryske tsaren var oförklarligt korta och neutrala. Under hela sin levnad var han monomant besatt av sina revolutionära idéer och visade ren obildning om ekonomiska frågor och politiska idéer utanför kommunismens ram. Hans intressen för kulturella frågor var helt obefintliga, men han älskade för egen del klassisk musik. Lenins totala likgiltighet för alla miljontals offer för kommunismens blodiga terror var skrämmande och häpnadsväckande. Till detta kan noteras en närmast total asexualitet som tydligt visas i hans brevväxling med väninnan Vanessa Armand. Möjligen ska Adolf Hitler också räknas till denna grupp. Han levde i yngre år i nästan total ensamhet och sysselsatte sig intensivt med sin yviga politiska idéer. Albert Speer, som kände Hitler väl, skrev efter kriget att Hitler överhuvudtaget aldrig haft någon nära vän. I umgänget med närstående uppvisade han en magnifik självcentrering när han med flackande blick monologiserade långt in på nätterna och aldrig tog intryck av vad andra sade i politiska frågor och knappast heller i andra frågor.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.