Bärnsten

Bärnsten är en smyckessten som man hittar i södra och östra Östersjön. Ordet bärnsten lågtyska och kommer från ordet “börnen”, som betyder bränna. På engelska är ordet “amber”, som möjligen är en sammanblandning med det amber som är en körtel hos valar. På danska heter bärnsten “rav”, som är ett ord som återfinns i vissa skånska ortsnamn, exempelvis Ravlunda. Bärnstenar brukar klassificeras i mer än 300 olika sorter och det finns bärnsten från Dominikanska republiken och från sysostasien. De största fyndigheterna finns dock i sydöstra delen av Östersjön, vilket är Polen, området vid Kaliningrad och Litauen. Stora fyndigheter finns även i Gdanskbukten och i området mellan Mecklenburg och Pommern (”Bärnstenskusten”). Det förekommer även att man finner bärnsten i Danmark och i Sverige. I vårt land är det framför allt i området kring Skanör och Falsterbo och på kuststräckan mellan Kivik och Åhus. Först 1837 hävdes den s k regalen vid de preussiska stränderna. Dessförinnan hade vanligt folk inte ens haft rätt vara på bärnstensstränderna i Preussen.

Bärnsten är mellan 30 och 50 miljoner år gammalt material och är kåda från jättestor barrträd. Uppfattningen är att det så långt tillbaka i tiden fanns subtropisk ”bärnstensskog” i Östersjöområdet.

Bärnsten har alltid uppskattats av människan och man har i stenåldersgravar funnit många små djurfigurer gjorda i bärnsten. I Limfjorden på norra Jylland finns det en forntidskrav som innehöll omkring 13 000 bärnstenar – en hel skattgömma. Bärnstenar var populära både i den grekiska kulturen och i romerska riket. På grekiska kallades bärnsten för ”elektron” därför att den blir elektrisk om man gnider på stenen. Romarna kallade bärnsten för ”guldet från norr” och bärnsten kan återfinnas i romerska gravar. Romarna var väldigt begivna på bärnsten och det uppkom handelsleder från nuvarande polska kusten ned till de centrala delarna av romarriket. Bärnsten tillskrevs medicinska egenskaper. Enligt romaren Callistratus var bärnsten vara bra mot vansinne, feber, hals﷓ och öronsjukdomar, dålig mage m m. Man kunde bära bärnsten som amulett kring halsen, eller också rev man den till pulver och blandade det med honung eller rosenolja. Även under medeltiden ansågs bränsten ha medicinsk verkan. Oftast gjorde man pulver av stenen och blandade pulvret i en dryck.

I den katolska ritualen hade bärnstenen en mycket central betydelse. Radbanden var ofta av bärnsten, då denna ansågs vara ett skydd mot onda väsen.

På 1800-talet började man använda bärnsten även i bruksföremål. De då populära sjöskumspiporna hade ofta munstycken av bärnsten. I Danmark brukade pojkar på konfirmationen få ett cigarrmunstycke, ett s k “ravrør”. De finaste av dessa var tillverkade av sjöskum och svarvad bärnsten. Utsökta möbler och musikinstrument kunde lackeras med bärnstenslack, gjord av bärnstensbitar som kokats i olja. Under den nazistiska tiden i Tyskland var bärnsten ett mycket populärt smycke. Kvinnor i Tyskland bar gärna bärnstenshalsband och dessa blev nästan en symbol för den tiden. I det nationalistiska Tyskland hade just bärnstenshalsband en symbolisk betydelse.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.