Absint friends

Det är något märkligt med den där gröna drycken som kallas absint (artemisia absinthium, som är namnet för örten absint).

I motsats till vad många tror sig veta har drycken aldrig varit förbjuden i vårt land. Däremot i Frankrike och en hel del andra länder i Europa samt även i USA. Den förbjöds i sitt hemland Frankrike 1915, men numera säljs den här igen. I Frankrike är den dock fortfarande förbjuden.

Modernismen föddes ur absint, har det sagts. Allt väsentligt under andra delen av 1800-talet och början av 1900-talet tycks ha kommit bubblade fram ur det gröna glaset. Det fanns konstnärer som hävdade att de aldrig nått framgång som konstnär därför att de i hade i det sammanhanget den olyckliga vanan att dricka konjak i ställer för absint. Andra hävdade att de nått konstnärlig framgång endast med hjälp av drycken. Absint är skapande, menade man, men många blev vansinniga av att dricka absint. Det var i varje fall vad man trodde när drycken förbjöds i Frankrike 1915.

Absint innehåller malört och denna växt omnämns på olika ställen i Bibeln, bland annat hos Jeremia, där det berättas att Gud skall straffa det olydiga Israel med malört. Enligt kristen folksägen var det malört och vinäger i den dryck som räcktes till Jesus på korset. Det kanske mest kända exemplet på en litterär användning av kryddan är Hamlets utrop ”malört! malört!” när han bevittnar hur en skådespelartrupp återgestaltar mordet på hans egen far.

Utan vansinne ingen stor dikt. Det är malörten och ämnet tujon (som doftar mentol) som ger de kända kramperna och förlamningarna. En annan beståndsdel i klassisk absint är santonin, som orsakar yrsel och hallucinationer. Författaren Paul Marie Verlaine sköt sin älskare, Arthur Rimbaud, i foten under ett absintrus. Van Gogh skar av sig örat när han drack absint. Det blev känt och han själv blev då ännu mera känd. Hemingway drack absint före självmordet. Det är känt att Hemingway brukade specialbeställa lådor med absint från de få ”oaser” som fortfarande fanns kvar i Europa (i detta fall Spanien). I andra länder var drycken då förbjuden. Listan på kända konstnärer och författare som på olika sätt inspirerats av absint är lång: Strindberg, Munch och Picasso kan nämnas som ex­empel. Listan på 1800-talspoeter som brukade drycken är om möjligt ännu längre med Frankri­ke som ledande land, med Baudelaire, Rimbaud och Verlaine i täten.

I slutet av 1800-talet och i bör­jan av 1900-talet var absint en av de populäraste sällskapsdryckerna, särskilt i konstnärskretsar i Pa­ris och andra städer. Det var först efter många år som drycken blev bannlyst i många länder, då även i USA.

Det kunde få vådliga konsekvenser att dricka absint. I juli måndag 1873 saknade författaren Verlain sin älskare, Arthur Rimbaud, så mycket att han telegraferade till honom och bad honom att komma till Hotel Liège i Bryssel. Det blev inte något bra återseende och de bråkade högljutt. På morgonen den 10 juli gick Verlaine iväg och köpte en revolver med ammunition. Kl. 4 på på eftermiddagen gick han till den 18-årige Rimbaud, han var då själv berusad på absint, och sköt två skott mot älskaren, varav ett skott träffade i offrets vrist. Själv var Verlaine då 19 år gammal. Till en början ansåg Rimbaud att det endast var en bagatellartad ytlig skada och gjorde inte någon polisanmälan, men han valde i varje fall att lämna Bryssel. Vid åtta-tiden på kvällen samma dag följde Verlaine och hans mor Rimbaud till järnvägsstationen Gare du Midi. Enligt Rimbauds berättelse uppförde sig Verlain under promenaden till stationen ”som en vansinnig” och Rimbaud blev rädd att han åter skulle förgripa sig på honom. Rimbaud sprang då fram till en polisman på gatan och bad denne att arrestera Verlaine. Detta ledde till att Verlaine förhördes som misstänkt för mordförsök. Förhören skedde under ytterst förnedrande former eftersom har hade en kärleksrelation med en man och han förhördes även om sin brevkorrespondens med Rimbaud samt om just deras relation. Sju dagar senare opererades kulan i vaden bort och Rimbaud tog tillbaka sin anmälan. Den misstanke som därefter kvarstod var vållande av kroppsskada med nyttjande av skjutvapen. I augusti samma år dömdes Verlaine till två års fängelse. När de två träffades efter några år, då fängelsestraffet avtjänats, kom i de i ett våldsamt slagsmål. Det blev sista gången de träffades.

Strindberg var själv begiven på absint, vilket även kommer fram i hans litterära produktion. När Falander och Rehnhjelm i ”Röda rummet” träffas på en restaurang för att diskutera teater, står en flaska absint på bordet. Att Strindberg låter den inbeställda drycken i boken vara just absint är ingen tillfällighet. Falander säger dock i boken mycket varnande att den ”dövar smärtan, förslöar tanken, borttager minnet, förkväver alla ädla känslor”, att den narrar ”människan att begå dårskaper, och slutar med att släcka förnuftets ljus”. August Strindberg har i Inferno berättat hur han fann tröst i absintruset under sina mardrömslika vandringar i Paris. I Sverige har malörten sedan gammalt använts som medicinalväxt för att främja matsmältningen och aptiten. I en örtabok från 1400-talet stod det: ”Är du mager som en lövgroda, mager som en poppel, minskar du varje dag i vikt och kastar du slutligen ingen skugga mer, så tag genast din tillflykt till malörten”. Bruket i vårt land att krydda brännvin med malört, för att få en ”bäsk”, är ju uråldrigt

Absint var aldrig förbjudet i Norge och Sverige, men svenska Vin & Sprit AB valde under lång tid att inte ta in absint i sitt sortiment. I Norge har man under lång tid inte haft rätt att sälja alkoholhaltiga drycker med högre alkoholhalt än 60 procent, vilket utgjorde ett hinder för flertalet märken av absint. På så sätt förekom inte någon försäljning av absint under många år i de två länderna. I Finland rådde förbud åren 1919 – 1932. I Frankrike upprätthölls förbundet fram till 2011 och två år tidigare hade förbudet upphävts i Tyskland. I Schweiz upphävdes förbudet 2005. I USA har förbundet också upphävts 2007, men samtidigt har det ställts upp ett antal regler för marknadsföringen. Halten av tujon måste ligga under vissa värden och ordet ”absint” får inte förekomma på förpackningar eller i marknadsföringen. Förpackningarna och reklamen får inte ha några bilder som associerar till hallucinationer och något psykotiskt tillstånd eller effekter.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.