Kackerlackornas konstruktion

Kackerlackor är en insekt med vingar som finns i praktiskt taget alla delar av världen. Trots att just denna insekt är en av de mest primitiva och ursprungliga insekter som finns är den enormt anpassningsbar och lyckas överleva i alla möjliga miljöer. En del arter av kackerlackor har tagit sig in i människans miljö och anses därför vara skadeinsekter då de kan sprida sjukdomar.

Kacklelackor tillhör insektsgruppen Blattaria, vilket betyder att det är insekter som undviker ljus. De har fått detta vetenskapliga namn därför att de vilar under dygnets ljusa timmar och är aktiva nattetid. Insektsartens gemensamma vetenskapliga namn är cucaracha, som är spanska och helt enkelt betyder ”galen insekt”. Skälet till detta namn är nog att kackerlackor som flyr springer i sicksack på ett helt galet sätt. Det finns omkring 4 000 arter av kackerlackor och de finns på alla kontinenter förutom Antarktis. Alla dessa arter vill leva där det finns vatten eller i varje fall fukt. Det är därför som det söker sig till människornas bostäder. Men av alla arter är dock bara 35 av som uppträder i bostäder. De övriga nära 4 000 arterna tar sig inte in bostäder, men de finns ändå över hela världen. Stört antal arter återfinner vi i Tropikerna.

Trots att kackerlackor betraktas som skadeinsekter är de mycket intressanta på många sätt. De minsta är bara 3 mm och de största kan bli 8,1 cm långa. Det är sällan som de använder sina vingar, även om vissa arter kan ge sig ut på flygturer. Insektens kropp är överdragen med en form av vaxartad yta som gör att de i extremt hög grad klarar uttorkning. De kan simma och vistas under vattnet i upp till tio minuter. När de vilar ligger de helt stilla i upp till 18 timmar varje dygn och de kan gå väldigt långa sträckor utan näring. En kackerlacka äter bara på natten och de är allätare. Det betyder att de äter både växtdelar och animalisk föda. Kackerlackor äter även avföringen från andra djur. De kan till och med äta trävirket (som består av cellulosa). Men deras egen kropp har inte det protein som krävs för att bryta ned cellulosan i trävirket. Däremot är det, märkligt nog, möjligt för dem att erhålla den erforderliga proteinet genom att äta avföring från andra kackerlackor som har ätit cellulosa.

Kackerlackor är kända för att de blixtsnabbt kan fly i en sicksack-rörelse. De kan med lätthet klättra uppför vertikala väggar och har så platta kroppar att de lätt kan gömma sig i sprickor och springor. De har kompositögon och de har känselspröt som ofta är längre än själva kroppen. De har ett mycket speciellt organ i sin mun som gör att de kan smaka av substans utan att äta ämnet. Alla de sex benen har tre knäleder. Det finns känselsensorer i varje knäled som gör att de känner av varje vibration i det underlag som det själva står på. Det är därför som de så blixtsnabbt flyr när man går mot dem. Kackerlackor har också ett mycket speciellt organ i stjärtspetsen som gör att de kan känna av alla rörelse bakom deras kroppar, vilket gör att det är så svårt att fånga en kackerlacka. En hona lägger ägg hela sitt liv, men kan bara befruktas av en hane en enda gång under sin levnad. Alla ägg som hon sedan lägger är redan befruktade.

Liksom nästan alla andra insekter bärs deras kroppar inte upp av ett skelett utan av det ”skal” som omger kroppens olika delar. Egentligen består kroppen endast av huvud, lungparti och bål. Huvudet domineras av långa antenner som hela tiden rör sig för att känna av omgivningen. Antennerna känner av smak, lukt och känner också av ytor. Med antennerna lokaliserar djuren även fukt och vatten. Det förefaller som om antennerna är viktigare än de sammansatta ögonen på huvudet. Käkarna rör sig inte upp och ned mot varandra utan från sidorna mot varandra. De har, som tidigare sagts, ett unik organ inne i munnen som kallas ”palpi”, som gör att djuret kan smaka av ett ämne utan att äta ämnet. Det är det som gör att det är så svårt att utrota kackerlackor med bekämpningsmedel eftersom de först känner av ifall det är något som de kan tänkas äta.

Insektens sex ben och de två vingarna är fästade på kroppens mittsektion. På varje fot finns det två klor och även hår som gör att de utan svårigheter kan klättra på lodräta släta väggar. De har mycket starka ben, vissa arter kan gå så långt som nästan 5 km på en timme. Bålen utgör den största delen av kroppen och har flera segment, som gör att att det set ut som om kackerlackan har en riddarrustning. Djurets hjärna är inte koncentrerad till ett organ utan finns som en lång nerv utefter hela längden av kroppen. Hjärtat är mycket enkelt, det är konstruerat som en tub med valv. Blodet är färglöst. Kackerlackor saknar lungor. De syresätter sig genom tio par hål som finns på den första kroppsdelen.

Även om kackerlackor bara möter en hane en enda gång för att befruktas så lägger honan befruktade ägg hela sitt liv. Äggen kläcks utanför hennes kropp. Honan kan få upp till 50 ungar vid ett enda tillfälle och kan få en ny kull ungar efter tre veckor. När äggen kläcks är ungarna ”nymfer”, som ser ut som fullvuxna insekter. När de växer och får ett nytt större skinn så kastas det gamla skinnet av. Detta kan ske så många gånger som 12 gånger innan djuret har fått sin slutliga storlek. Kackerlackor kan bli mellan två och fyra år gamla. Det finns ett gammalt italienskt talesaätt: ”Alla kackerlacks-mammor tycker att deras barn är vackra.”

Det mest välkända bland alla kackerlackor är fyra mycket vanliga arter. Det är den mörka amerikanska kackerlackan, som också kallas för ”vattenskalbagge” eller ”palmetto bug”. Den tyska kackerlackan är betydligt mindre och har två svarta streck över ryggen. Den australienska kackerlackan tycks vara någon form av kusin till den amerikanska och den orientaliska är rödbrun eller svart. Den kallas därför ofta för ”svarta skalbaggar”.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.