Drunkningsdöden

Drunkningsdöden sägs vara ett fruktansvärt sätt att lämna jordelivet. Det finns ju en del personer som har varit nära att drunkna och som vet hur det känns. I vårt land omkommer omkring 100 personer per år i drunkningsolyckor. Myten är väl närmast att det är berusade äldre män som överskattar sin simförmåga och så är det invandrarbarn som inte kan simma. I många år har man ju sagt att påfallande många drunkningsoffer hittas med gylfen öppen. Män som varit fulla och ramlat i när det stått där med gylfen öppen.

Historiskt sett kunde inte folk i allmänhet simma. Det sägs att vikingarna inte kunde simma, vilket rimligen bör har fått till följd att många drunknade. Svenska Livräddningssällskapet grundades 1898 och året därefter gjorde man en undersökning som visade att endast 12 procent av skoleleverna kunde simma. I den grupp som kallades ”de mindre bemedlade” som kom från folkskolan, var simkunnigheten endast 9 procent. Men simkunnigheten spreds snabbt krig sekelskiftet och redan 1913 hade simkunnigheten bland skoleleverna ökat till drygt 20 procent. År 1920 hade antalet drunkningsolyckor halverats i jämförelse med 1890. Således en halvering på endast 30 år.

Risken för drunkningsdöden har sedan fortsatt att minska. År 2012 omkom endast 91 personer i drunkningsolyckor. Det innebär 0,9 döda per 100 000 invånare, vilket ska jämföras med 21,7 år 1890. Risken att omkomma i en drunkningsolycka var alltså 23 gånger större för 120 år sedan. I en internationell jämförelse är frekvensen drunkningsolyckor lågt i Sverige, trots att många bor och vistas på och nära vatten. Det är naturligtvis en mängd faktor som påverkat detta, men viktigast är den allmänna simundervisningen, bassängbad, flytvästar och större medvetenhet om riskerna. Det fanns andra faktorer också.

Under 1900-talets första årtionden omkom i genomsnitt 8 – 10 flottare per år. De flesta i arbetet med att bryta upp brötarna. Siffran sjönk och var under 1940-talet var antalet döda 4 – 5 man per år. Från Ångermanälvens dalgång berättas det från förr att ”ett liv per säsong var normalt vad Ångermanälven tog”.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.