Världen av i går: En europés minnen

Svenska Dagbladet har dagen för julafton bett sina redaktionsmedlemmar att rekommendera läsekretsen var sin bok. Ett klassiskt uppdrag dagarna före jul kan man tycka. Det finns nog inte någon bransch som säljer så mycket dagen för julafton, i relation till årets alla andra dagar, som bokhandeln.

Maria Ludvigsson sätter kniven i begreppet ”tidsfördriv” och hon vrider till och med om kniven där den sitter på djupet i offret. Jag hjälper henne gärna att vrida den ett par varv till. Maria Ludvigsson förklarar i tidningen att ”tidsfördriv” är ett hemskt ord, jag håller med henne. Hon skriver: ”Varför skulle vi vilja fördriva tiden, tvinga bort den, få den att gå? När varje ögonblick vi lever är så oändligt värdefullt”. Tidsfördriv är att fult ord, liksom konsument och tittare.

Tidsfördriv är utfyllnad av den tid som är tilldelad oss. Mycket av det som vi ser på TV, läser och skummar är tidsfördriv och detta även för den som medvetet söker någon, eller några, aktiviteter som med rätta kan kallas för tidsfördriv. Så är det även vid val av böcker. De finns ju oändligt många som är lätta och lockande, de som man läser som, just det, tidsfördriv. Är inte deckare och thrillers tidsfördriv? Hur känns det då att i stället ta sig an en bok med uppförsbacke, där läsaren måste anstränga sig för att förstå och få i sig budskapet? Tillgodogöra sig tankestoffet utan att för den skull nödvändigtvis anamma detta. Maria Ludvigsson rekommenderar att vi, i stället för att ägna oss åt tidsfördriv, ska köpa och läsa Stefan Zweig, ”Världen av i går: en europés minnen” (Ersatz 2013), för att där finna en värld av viktigheter, av riktiga frågeställningar och svåra svar. Boken handlar inte bara om Wien vid förra sekelskiftet, de svarta åren därefter, kriget och människans obegränsade grymheter. Boken handlar även om värderingar och vägval som är aktuella även i vår tid. Någon filosof noterade att ”tanken föregår alltid handlandet”, vilket förefaller vara sant annat än beträffande mycket reflexmässiga och spontana beteenden samt möjligen viss brottslighet. Tankens kraft är enorm och är, vilket i de flesta sammanhang är korrekt, den utlösande faktorn för ett visst handlande. Här kan påpekas att passivitet (icke-handlande) i filosofisk mening också är en aktivitet. Glöm inte att nazismens ideologi (samlade tankar) var väl definierade och kända redan tio år före maktövertagandet och alltså 16 år före krigsutbrottet. Världen hade 16 år på sig att neutralisera och motsäga det tankegods som utgjorde fascismen. Det gjordes inte några egentligen ansträngningar i den riktningen. Kommunismen var väl utvecklad redan 37 år före den kommunistiska statskupp som i allmänhet kallas för den ryska revolutionen. De ansträngningar till neutralisering som gjordes var tämligen tafatta och ledde inte till något resultat. Varför understödde in staten Torgny Segerstedt, Alf Roos, Willy Brandt och andra medan tid var? Det kostar mindre att ekonomiskt stödja en tänkare i tio år än köpa in en jaktrobot till flygvapnet. Tankar är billiga, men har en enorm sprängkraft.

Det finns tid för att ta till sig tankestoff som inte är ens eget. Det tar dessutom tid att tränga in i sådant som inte redan är känt och accepterat. Stefan Zweigs bok är väl värd att läsa. Den är intressantare än böcker av Leif G W Persson.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.