Washington D.C.

USA:s huvudstad Washington har en märklig historia. Staden byggdes från början för att vara den federala huvudstaden. Varje delstat hade och har ju sina egna huvudstäder. Den lilla staden Albany är huvudstad i New York state, för att nu ta ett exempel.

Den första kongressen, som utarbetade konstitutionen under revolutionsåren, hade sammanträtt i åtta olika städer. Efter det att konstitutionen antagits hade regeringarna hållit till i Philidelphia och New York, vilket dock hela tiden uppfattades som provisorium. Kongressen uppdrog år 1790 till presidenten Washington att välja en lämpligt plats och planlägga ett centralt område som endast skulle vara federalt område utan någon delstatlig jurisdiktion. Kongressen beslutade att det var staterna Maryland och Virginia skulle släppa till markområden. Washington valde ut att område på floden Potomacs östra strand, vilket område var rena ödemarken. Där fanns inte en enda byggnad. Men där ville man bygga upp en helt ny stad som skulle bli den nya världens Rom, skinande vit som ett centrum inte bara för den politiska makten utan även för företagsamhet och kultur. Det fanns ett litet vattendrag som rann genom området som hette Goose Creek. Denna bäck döptes i stadsplaneringen om till Tibern. Rom var alltså riktmärket och idealet.

Kongressen satte inte av några medel för att bygga upp den nya huvudstaden. Planen var i stället att regeringen skulle förvärva maken för ett spottstyver och sedan sälja till höga priser. Förtjänsten på markförsäljningen skull sedan finansiera byggandet av gator, broar, offentliga byggnader och parker. Marken skulle till en början säljas på offentliga auktioner. Den första auktionen genomfördes av Washington, Jefferson och Madison. Inga bud lämnades utan dessa tre kommissionärer tvingades själva köpa upp fyra tomter för vardera 2 000 dollar för att öka trovärdigheten i projektet. Vid den efterföljande andra auktionen var det inte heller något intresse för att köpa mark i den blivande huvudstaden. Vid det tredje tillfället man försökte sälja federal mark drog man igång med mässingsmusik, parad, och barbecue. Det var då som man också i en ceremoni lade grundstenen till Capitol Hill. Intresset för att köpa tomter var ändå obefintligt. George Washington köpte själv ytterligare fyra tomter, men inte någon annan visade sig vara villig att köpa mark i huvudstaden. De tomter som andra ändå köpte senare stod obebyggda och det blev inte någon stad alls. Med stort besvär lyckades Washington övertala kongressen att anslå medel för att bygga upp den nya huvudstaden. År 1800 påbörjades arbetena med presidentbostaden, Capitolium och den federala centralbanken. Det var stor brist på arbetskraft eftersom det inte fanns några invånare i staden. Därför använde man slavar från närbelägna plantager för att genomföra en del av byggnadsarbetena. En del av arbetarna som uppförde kongressbyggnaden på Capitolium var slavar. Senare anordnade kongressen ett lotteri för att få in pengar för att bygga staden, men det gav inte några större belopp. Presidentbostaden hade visserligen 30 rum, men presidenthustrun Abigail Adams beklagade sig över att endast sex rum var färdigställda och att samlingssalen inte kunde användas till annat än för att hänga upp presidentfamiljens tvätt.

År 1812 utbröt nytt krig med England. Den luggslitna och illa utrustade amerikanska armén brände ned staden York, huvudstaden i brittiska Canada. Staden heter i dag Toronto. England svarade med att den 24 augusti 1814 landsätta brittisk trupp som marscherade mot Washington D.C. De brittiska soldaterna använde sig av brandfacklor för att sätta eld på kongressbyggnaden och presidentbostaden. De angrep även hamnen och satte eld på flera krigsfartyg. Även kongressbiblioteket gick upp i lågor. Innan de satte eld på presidentbostaden tog de dig tid att äta en måltid i byggnaden. Men presidenthustrun Dolley Madison lyckades i varje fall rädda det kända paradporträttet av George Washington. Hon flydde med målningen hoprullad under armen i en täckt vagn med endast en skräckslagen officer på kuskbocken. Enligt legenden ska denne officer i något skede ha dragit sin värja för att tvinga sig fram med vagnen med presidenthustrun och den värdefulla målningen. Det var så som hon lyckades rädda Gilbert Stuarts berömda målning av George Washington undan lågorna och även hennes makes ovärderliga anteckningar som beskriver Författningskonventet 1787. Målningen finns nu att beskåda i  The National Portrait Gallery i Washington.

De engelska soldaterna lyckades inte helt bränna ned presidentbostaden eftersom en kraftig storm med mycket regn bröt ut just när de skulle bränna ned byggnaden och många andra byggnader i staden. Det var ett av de kraftigaste oväder som någonsin förekommit i trakten och många har senare förklarat att det var stormen som gjorde att soldaterna inte fullföljde ödeläggelsen. Presidentbostaden var dock svårt skadat och svart av sot och eld. Byggnaden restaurerades och målades då om i helt vit färg. I folkmun kom sedan byggnaden att kallas ”Vita huset”. Officiellt blev dock namnet inte förrän år 1901.

Under många år var Washington D.C. en nästan öde stad med paradgator och pampiga byggnader. Under den tid när inte någon kongress var samlad var det nästan folktomt i huvudstaden.

Nu ska president Trump ”rensa upp i träsket”. Ett av hans företag har köpt ett hotell nära Vita huset. Man kan notera att i valet av Trump röstade 93 procent av medborgarna i staden Washington i stället för Hillary Clinton. Det var det valdistrikt i landet som hade den högsta andelen röster för Clinton och den lägsta andelen för Trump.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.