Grekland och Rom

Fram till början av 1950-talet var det bara 7 – 8 procent av en årskull som tog studenten. Av de som tog studenten gick de flesta, i varje fall tidigare, på den klassiska linjen. Det innebar att flertalet av de som gick vidare till akademiska utbildningar hade läst mycket historia och språk. De kände väl till antikens kulturer. Detsamma var förhållandena i Tyskland, Frankrike och England, vilka länder var de stora kulturländerna i västvärlden. I dag är allt annorlunda. Kunskapen om antikens kulturer är liten bland högre utbildade och kunskaper i latin obefintliga.

På avstånd i tiden av hela tvåtusen år kan det tyckas var svårt att särskilja de antika grekiska och romerska kulturerna. Detta särskilt som vår kunskap om antikens Grekland i det stora hela kommer från latinska källor. För oss framstår antiken som en sammanfattande benämning på de grekiska och romerska kulturerna, men denna uppfattning är vilseledande och felaktig. Man måste göra klart för sig att dessa två kulturkretsar i själva verket i många avseenden var varandras konträra motsatser. Det grekiska samhället bestod under sin glansperiod av mycket små ekonomiskt och politiskt oberoende stadsdemokratier. Det romerska samhället å andra sidan var en hårt centraliserat, med militärmakt sammanhållet stort imperium. I Grekland saknades en samlad religion och den högre undervisningen var i det hela sekulär. I Rom etablerades genom kristendomens seger på 300-talet en hela imperiet allomfattande statsreligion och all undervisning anpassades till den nya religiösa doktrinen. För Grekland var handel och sjöfart av stor betydelse. I Romarriket var däremot mera beroende av jordbruk. Grekerna gjorde sina stora kulturella insatser inom filosofi, logik, matematik, naturvetenskap och medicin. För dessa ämnen hade romarna ett mera begränsat intresse. I stället var romarna mera inriktade på det religiösa och rättsväsendet.

Att romarriket så snabbt och totalt tog till sig kristendomen var av avgörande betydelse för västerlandets utveckling, vilket fortfarande i dag har stor betydelse. Det fanns dock en tendens till mysticism redan tidigare i den romerska kulturen. Det är signifikant att västerlandets förste store mystiker, Plotinos, var verksam i Rom på 200-talet e. Kr. I sina omfattande beskrivningar av sina extatiska föreningar med Gud utnyttjade han visserligen det mesta av den platonska filosofins begrepp, men hans lära hade i själva verket inte så mycket gemensamt med den grekiske läromästarens filosofi. Föreningen av de två kulturerna, den grekiska och den romerska, har varit föremål för omfattande studier och spekulationer under alla tider. Det var romarriket som härskade militärt och ekonomiskt, men det var den grekiska kulturen som levde vidare i för romarriket anpassad form. I Rom var den maktägande eliten utbildad i grekisk kultur och de var även kunniga i det grekiska språket. Trots att det var Rom som erövrat Grekland var det, i någon mening, den grekiska kulturen som erövrade romarriket. I all vår samtida kultur i alla dess former återfinner vi mycket tydliga spår av både den grekiska kulturen och kulturen av i romarriket. Förr kunde man fråga en person om denne i första hand kände sig om grek eller romare. I dag är det nog meningslöst att ställa den frågan.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.