Totalitära stater producerar ideologi

Författaren Lars Gustafsson lämnade oss och jordelivet under det här året. Han var ganska unik därför att han var skolad filosof och dessutom öppet kritisk mot vänsterideologin. År 1980 gav Norstedts ut ett litet häfte av Lars Gustafsson tidningsartiklar under ett år. Titeln var ”För Liberalism – en stridsskrift”. Något djuplodande i liberalismen är det inte fråga om, men ändå en palett av intressanta tankar och slutsatser.

Lars Gustafsson skriver (s. 28) följande:”Det finns ett djupt samband mellan drömmen om ett harmoniskt samhälle, dvs. ett som är konfliktfritt, och idén om ett samhälle där medborgarna inser sitt eget bästa. Kontrollstaten klarar sig inte, lika litet som någon stat genom att bara anställa poliser. Den måste producera stora mängder ideologi.”

Det är intressant det där. Riktigt intressant. Inom statsvetenskapen skiljer man mellan diktaturer i allmänhet och totalitära stater. Det som utmärker totala regimer är att statens kontroll över medborgare och institutioner är i det närmaste total. Det finns en ideologisk vilja att kontrollera allt som överhuvudtaget kan kontrolleras. Det finns regimer som visserligen är diktaturer, men där den maktägande gruppen (partiet eller annat) inte har viljan eller förmågan att kontrollera praktiskt taget allt. När vi talar om totalitära regimer tänker vi i första hand på nazityskland, Sovjetunionen, Nordkorea och Kina (tidigare). I dessa stater fanns det en verklig och dessutom uttalad vilja att kontrollera både medborgare och institutioner (företag, kulturinstitutioner m.m.) i ideologiskt avseende. I sådana diktaturer som Francos Spanien, Salazars Portugal, Pinochets Chile och Grekiska militärjuntan 1967–1974, fanns inte en politisk vilja att helt kontrollera samhället.

Det Lars Gustafsson säger i det ovan citerade stycket är att ”kontrollstaten måste producera stora mängder ideologi”. Han tycks ha rätt. Diktaturer i allmänhet har inte särskilt stort behov av att producera idéskrifter och ”utbilda” (indoktrinera) befolkningen. Diktaturer klarar av kontrollen av befolkningen och institutionen genom polismakt och militär makt. Det räcker med att ett mindre antal personer (opinionsbildare, fackliga ledare, skribenter) försvinner i mörka fängelsehålor eller försvinner för gott. De som har kontroll över den fysiska maktapparaten klarar i allmänhet av att fysiskt kontrollera ett helt folk och känner inte behov av att detaljstyra allt. Salazars regim är ett exempel på detta. Där bedrevs inte någon indoktrinering eller annan ideologisk skolning av befolkningen. I Sovjetunionen var det helt annorlunda. Där försökte man från tidigt 1920-tal att skapa ”sovjetmänniskan” eller den ”den röda människan”. Till del lyckades man  också, men inte helt. I skolan undervisade man i i marxism-leninism, som var kvasivetenskap, vilket inte erbjöd några problem eftersom få visste vad vetenskap var för något. Under tre års militärtjänst ”undervisades” soldaterna i allmänhet två timmar i veckan av ”politiska officerare” (politruk var faktiskt en officiell förkortning för dessa befattningar). På universiteten läste många marxism-leninism och det var uppenbarligen bra för karriären att ha läst ett antal kurs i marxism-leninism. Den totalitära staten, Lars Gustafsson kallar den typen av stat för ”kontrollstat”, hade verkligen ett stort behov av att producera stora mängder av ideologi. När han säger så kan man förmoda att han i kontrast mot detta finner att icke-totalitära stater inte har ett sådant behov, vilket jag finner vara en korrekt iakttagelse. I demokratier finns en överideologi som innehåller värdenormerna för själva det demokratiska styrelseskicket. Även den är visserligen en politisk ideologi, vilken trycks på medborgarna med närmats totalitära metoder, men den är av helt annan karaktär är de klassiska ideologierna konservatism, liberalism och socialism. Fascismen och kommunismen hade (har) en vilja att skapa ett nytt och annorlunda samhälle, ej endast att kontrollera samhället. Det är därför som dessa regimer har ett verkligt behov av att ”producera stora mängder ideologi”. Jag tackar Lars Gustafsson för denna iakttagelse, vilken givit mig en ny insikt. För övrigt anser jag att västvärlden har en skyldighet att översätta Putinrysslands läroböcker till engelska. Det gäller att kontrollera om den regimen har en ambition att bli totalitär.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.