Navajoindianernas svåra språk

Några gånger har jag träffat på uppgiften att general Patton använde sig av navajoindianer för att utan kryptering snabbt kunna kommuni­cera mellan olika staber. Tanken var helt enkelt att tyskarna inte skul­le ha förmåga att översätta och förstår vad indianerna sa på radioför­bindelserna. Om det där är sant kan jag dock inte garantera, det kan vara en myt helt enkelt. Däremot är det sant att marinkåren under 1942 rekryterades ett antal navajoindianer för att användas för tal­kommunikation på okrypterade talförbindelser. Det var en marin­kårs­o­fficer som kom på att navajoindianernas språk är så sär­präglat att japanerna i praktiken inte skulle kunna förstå vad som sa­des över radioförbindelserna. Philip Johnstons föräldrar hade varit missio­närer hos indianerna och bott hos dessa. Det ansågs att språket var mycket svårt att lära sig och därför var obegripligt för alla utan­för stammarna som bodde spridda i Arizona, Colorado, New Mexico och Utah. Man hade också uppfattningen att tyska språkforskare inte hade studerat språket för kriget, vilket inte heller japaner hade gjort. En uppskattning var att det för kriget bara vara 28 personer, som inte var indianer, som förstod språket. Något skriftspråk fanns inte och ordens innebörd berodde på tonhöjd och ljudstyrka. Ett ord kan alltså ha olika betydelser beroende på ton och intonation.

Till en början gav marinkåren 29 navajoindianer i uppdrag att ut­arbeta en kodtabell med 411 täckord för sådant som inte enkelt kun­de benämnas på indianspråket. Under slutet av kriget användes såda­na täckbenämningar, vilka i huvudsak var baserade på olika slag av associationer. Störtbombare kallades för duvhök, jakplan för kollibri, slagskepp för val, ubåt för järnfisk för att nämna några exempel. Am­munition kallades för ”alla sorters snäckor” och pansarbrytande gra­nater för ”sköldpaddsskjutare”. Australien kallades för ”rullad hatt” och Kina för ”flätat hår”. Dessutom hade man hittat på en kodtabell för att kunna bokstavera alla bokstäver i alfabetet.

Navajoindianerna användes som signalister på Salomonöarna och Okinawa. Totalt tjänstjgjorde omkring 420 navajoindianer som sig­nalister i Stilla havskriget. De lyckades sända radiomeddelanden med sina gutturala halvsjungande ljud. Efter kriget blev det klarlagt att japanerna visserligen lyssnat på en hel del av radiomeddelandena, men aldrig kunnat förstå någonting.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.