Svenska och norska fjällrävar

Länsstyrelsen i Jämtlands län och norska Miljødirektoratet har nu fått 37 milj kr från EU:s regionala utvecklingsfond för att rädda den hotade fjällräven. Målet sägs vara att öka bestånden i norska Trøndelag och Nordland, samt i Jämtland och Västerbotten, och påbörjades 2010. Projektet kommer att pågå till 2019. Det har i många år bedrivits verksamhet för att rädda fjällrävarna genom uppfödning och stödutfodring. Tidigare har både de nationella regeringarna och EU anslagit medel för att bevara stammen av fjällrävar. 2007 anslog EU 13 miljoner kr.

Fjällrävens reproduktion är beroende av fjällämlarna, vars antal varierar stort med toppar vart 3-5 år. Ett kallt vinterklimat med torr lössnö närmast marken är en förutsättning för ett bra lämmelår. Lämlarnas reproduktion är beroende av ett visst klimat, vilket gör dem känsliga för klimatförändringar. När det finns många lämlar lyckas fler fjällrävar föda upp en kull valpar och storleken på kullarna blir dessutom större. Dåliga lämmelår föds inga valpar alls. Hoten mot fjällräven är dels bristen på föda (lämnar) och invadering i reviren av rödräven. Rödräven är dubbelt så stor som en fjällräv och en rödräv tar lätt över två-tre fjällrävars revir. Rödräven dödar även fjällrävarnas valpar och kan även döda vuxna djur. För att skydda fjällräven måste man skjuta bort rödräven.

För 40 år sedan fanns det uppskattningsvis 200 fjällrävar i Skandinavien. För 15 år sedan fanns det bara omkring 100 vuxna individer. I Sverige var 2001 antalet vuxna individer nere på bara antalet ca. 20  I dag lär antalet fjällrävar i Sverige vara omkring 170 individer. Detta kan jämföras med att  att under åren 1911-12 sköts 300 fjällrävar enbart i Sorsele socken i Västerbotten. 2016 föddes endast 6-7 kullar i Sverige och 12 i Norge. Idag finns 300-400 vuxna fjällrävar i hela Skandinavien, varav omkring hälften i Sverige.

Fjällräven är fridlyst sedan 1928. I Skandinavien finns fjällrävarna främst på kalfjället i Sverige och i Tröndelag i Norge. Sommaren 2015 uppvisades ett rekord med 88 rapporterade föryngringar med flest kullar i Vindelfjällen och Arjeplogsfjällen (31 stycken), Helagsfjällen (29 stycken) och Borgafjällsområdet (17 stycken). Dessutom har antalet kullar mellan kärnområdena ökat, bland annat i Sösjöfjällen i Jämtland i och Södra Storfjället i Västerbotten. En spridningen norrut tycks ske. Det innebär att stammen av fjällrävar ökar, men att ökningen går långsamt.

EU:s anslag innebär att bara EU nu anslår långt över 100 000 kr per individ för att försöka säkerställa återväxten av fjällräven som art. Jag kan konstatera att arten är väl etablerad på Spetsbergen och i Ryssland. Frågan är om det inte är bättre att satsa pengarna på stöd till antalet fjällrävar på Spetsbergen än i Jämtland och Tröndelag. 100 000 kr per individ av fjällrävarna i Sverige är mycket pengar. Dessutom rör det sig om EU:s anslag under tre åt. Sedan behövs mer anslag.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.