Livet i ett harem… vad gjorde de?

Av en tillfällighet kom jag att läsa en bok om sultanens harem i början av 1700-talet. Kom på att det hela var intressant och jag lärde mig en hel del. För det första fanns det ett antal stora harem i Istanbul. Både sultanen och storversiren och andra vesirer av olika rang hade egna harem. Inga muslimska kvinnor fanns i haremen därför att islam förbjuder att kvinnor hålls i harem. I stället var det mest kvinnor från Europa, men även från Indien. Sultanerna var särskilt förtjusta i ljusa kvinnor från norra Europa. Ingen kvinna kom levande ut från haremet. De fick aldrig lämna det och om någon lyckades fly så avrättades de eunucker som vaktade dem. De fick aldrig lämna området. När sultanen ville ha en kvinna så gick han runt i haremet och kastade sin handske framför den utvalda. Kvinnorna var indelade i tre klasser: De som fött sultanens barn. De som han tagit till sig. De ”osedda” som han inte tagit till sin bädd. Det fanns alltså kvinnor i haremet som hölls fångna nästan ett helt liv, men som aldrig tillbringade en enda stund i sultanens bädd (eller slapp det kanske man som alternativ ska säga). Det finns ett antal skildringar av hur det gick till där inne haremet. Det jag inte fick veta i den där boken var vad kvinnorna gjorde när de väntade på att handsken skulle kastas. De arbetade ju inte och det här var tiden innan det fanns TV, bingo och korsord. Drack de tea och lyssnade på flöjtspelare? Broderade de konstfulla dukar? Många frågor återstår…

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.