Susar det i skogen när inte någon är där?

När det blåser tillräckligt mycket susar det i storskogen. Det har vi alla upplevt och till och med njutit av. Det är mäktigt när det susar i skogen. Men om inte någon är där… susar det då? Om inte något hör det så susar det väl ändå inte? Om det nu bara är några magra frusna älgar som hör att det susar? Susar det även då? Om det bara är några skabbiga rävar som är där i skogen när det råkar blåsa kraftigt? Susar det även då? Så kan man fråga och svaret som kan ges beror på vilken filosofisk skola man tillhör. Det är nämligen en klassisk filosofisk fråga som har sitt ursprung i den komplicerade relationen mellan det objektiva och subjektiva. Att det blåser 15 meter per sekund är någon objektivt som kan mätas och registreras med en vindmätare i skogen och detta utan att någon människa behöver vara närvarandet. Även ljudet av att det blåser till grantopparna kan spelas in. Men den subjektiva upplevelsen av ljudet (”susningen”) kan inte spelas in och inte heller mätas. Den som har god hörsel hör lättare att det susar än den som har nedsatt hörsel.

Den klassiska frågan i filosofin, som även fanns formulerad i den antika filosofin, är om det brakar till om ett träd faller i skogen när det inte finns någon hörande varelse i närheten. Frågan fick sin nuvarande formulering av George Berkeley i skriften A Treatise Concerning the Principles of Human Knowledge från 1710. En annan formulering av frågan om verklighetens innehåll är frågan om kaffekoppen står kvar på bordet när jag lämnat rummet och om detta kan konstateras bara av det förhållandet att koppen står där på bordet när jag återvänder till rummet en kvart senare. Någon kan ju först ha tagit bort koppen, men sedan ställt tillbaka den då personen kom på att jag förmodligen kommer tillbaka och då kanske vill dricka en kopp kaffe till. Verkligheten är inte alltid som vi tror vid första påseendet.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.