Sympatiske Ingvar Carlsson

SvT sänder ett program (i två delar, totalt två timmar) om ”folkhemspojken” Ingvar Carlsson. Stort utrymme ges intervjuer med personen Ingvar Carlsson själv. Det är snälla frågor och öppna svar. På mig har Ingvar Carlsson alltid gjort ett sympatiskt intryck – detta även om jag aldrig röstat på honom och hans parti. I programmet framträder hans hustru Ingrid, som har varit yrkesverksam som bibliotekarie.

I några filmsekvenser får vi se Ingvar framför familjens bokhyllor. Det är rena biblioteket helt enkelt. Många hyllor och till synes ytterst välordnad. En boksamling för den som gillar att läsa och dessutom utvecklar ett personligt  förhållande till själva böckerna,. Ingvar Carlsson själv är akademiker från Lund med huvudsakligen nationalekonomi och statskunskap i sin examen. Den tog han för övrigt på rekordtid  och tillbringade några år senare, när han redan rekryterats av Olof Palme till kanslihuset, ett år i USA för akademiska studier. Det var så sent som 1968. När han kom tillbaka från USA övervägde han att fortsätta de akademiska studierna med sikte på en doktorsexamen, men han övertalades att ställa upp som ordförande i SSU. På den vägen blev det.

När Ingvar Carlsson står där framför bokhyllorna och reportern tar han fram boken ”Det går an” av Carl Jonas Love Almqvist. Han framhåller boken som modern och att den har betytt mycket för honom. Det är sympatiskt med en politiker som ur sin bokhylla kan plocka fram en bok och säga att just den boken har betytt mycket för honom. Nu kan det ju vara så att hustrun Ingrid, som läst historia och litteraturvetenskap, har en stor del av äran att ha byggt upp en fin boksamling. Det hela ger en viss relief till en av våra tunga politiker. Vi minns ju att det visade sig efter Per Albin Hanssons död att han endast hade ett antal deckare i sin bokhylla. Dessutom var de lästa. Den politikern gillade att spela kort och läsa deckare på sin fritid. Hur Olof Palmes hemmabibliotek såg ut har jag aldrig fått veta, vilket nog beror på att han aldrig släppte in några journalister med kameror i sin bostad.

Själv har jag förstås hört Ingvar Carlsson några gånger när han talat som politiker. På TV har vi alla sett honom otaliga gånger. Men jag har också ganska ofta sett honom i folkströmmen till och från busstationen i Skanstull här i Stockholm. Ett annat möte som var oväntat inträffade på Drottninggatan för ett antal år sedan. Det var vid jultid och jag vill minnas att jag var ute för att köpa julklappar. Det var riktigt uselt väder. Regn och rusk. Dessutom kallt då i december. Jag var mycket nära Buttricks butik och drog mig in i en port för att få lite skydd när jag skulle ringa ett samtal på mobilen. Precis när jag ställt mig där och skulle ringa kom en ganska lång man in och ställde sig bredvid mig för att också ringa. Han hade en röd toppluva neddragen och min enda reflektion var att det var lite märkligt att även han kom på idén att söka skydd i just den porten för att ringa. Mannen tog fram sin telefon och ringde upp någon. När jag hörde rösten var det fullständigt klart att det var den tidigare statsministern som delade port med mig. Rösten är ju hans signum. Han vände ansiktet in mot väggen och i hans samtal sa han bara att han skulle komma med den och den bussen. Uppenbarligen ringde han hem till hustrun Ingrid och meddelade att han skulle komma hem vid en viss tid. Sympatiskt och folkhemsnära på något sätt. Kanske hade han förhoppning om att hon skulle sätta på potatisen.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.