Myndighetskonvergens

Det är ett stort problem att myndigheter alltför ofta använder sig av standardiserade beslutsmotiveringar i sina beslut. Det finns nog flera förklaringar till detta, men jag har uppfattningen att det beror på att det finns så många lätt tillgänglia mallar i datorerna och att det är alltför enkelt att tillgripa dessa vid avfattningen av beslutsmotiveringarna. Alltför ofta ser man helt intetsägande motiveringar eller sådant som inte ens med god vilja kan kallas för motivering.

Frågan har behandlats av JO vid många tillfällen. Det handlar om kvalitet i beslutsfattandet och även att den som erhåller ett för honom negativt beslut ska ha möjlighet att förstå vilka överväganden som myndigheten har gjort. Beslutsmotiveringen ska också vara sådan att det hjälper den enskilde när denne ska ta ställning till om det är rimligt att överklaga beslutet.

Under 2014 prövade JO ett fall som gällde försäkringskassans beslut att inte ge sjukpenning till en person. JO skrev då bland annat följande.

”När Försäkringskassan fattade sitt grundläggande beslut den 30 november 2012 lämnades en mycket kortfattad motivering till bedömningen att X inte hade rätt till sjukpenning. X:s synpunkter bemöttes enbart genom att man angav att Försäkringskassan hade tagit del av dessa, men att de inte ändrade kassans tidigare ställningstagande. Någon redovisning av synpunkterna eller varför Försäkringskassan inte ansåg att de påverkade kassans bedömning gjordes inte i beslutet.”

Dessutom har Försäkringskassan enligt JO blandat ihop uppgifter som beskriver uppgifterna i sjävärendet med uppgifter som är omständigheter som är avgörande för ärendet och myndighetens beslut:

”I Försäkringskassans beslut … inleds det sista stycket med följande mening. ”Så som dina besvär beskrivs i läkarintygen ger det inte stöd för att det föreligger sjukdomstillstånd eller att din arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom.” Enligt min mening är denna skrivning snarare en redogörelse för en avgörande omständighet än en beskrivning av ärendet.”

Nu hjälper det inte så mycket vad än JO skriver. Det handlar om bristande utbildning och bristande motivering. Det handlar också om att försöka få beslutsfattare att förhålla sig objektiv till den information som lämnas. Det finns ännu inte något bra ord på svenska språket för den ”myndighetskonvergens” som beslutsfattare alltför ofta drabbas av. Myndighetsbeteende är ett för neutralt begrepp. Maktmissbruk är ett för starkt uttryck. Det rör sig om psykologisk anpassning till vad som personern i fråga uppfattar som myndighetens vilja och intresse.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.