Frikännande dom i HQ-målet

Min tanke är att jag senare ska skriva mera utförligt om domen mot Mats Qviberg och de andra tilltalade i den dom som i går meddelades i Stockholms tingsrätt. Men redan nu vill jag göra några noteringar och det redan efter att jag bara läst domen flyktigt.

Det har skrivits många spaltmeter om rättegången och om den blivande domen. Mest spekulationer och gissningar. Det intressanta är ju själva domen och då blir det helt plötsligt tämligen tyst. Det förhållandet att alla tilltalade frikändes och att försvararkostnaderna uppgick till 42 milj kr skriver man gärna om, men inte så mycket om vad det var som gjorde att alla frikändes. Det är lite komplicerat och svårt att förklara för allmänheten. Men det är tämligen ovanligt att någon frikännes på objektiva grunder och inte på subjektiva grunder. Att det briser på den objektiva grunden innebär i det här fallet att det som påstods vara brottslig gärning inte ens kunde vara det och det oberoende av den tilltalades egen uppfattning om hur det förhöll sig. Enkelt uttryckt: Även om åklagaren kunnat bevisa att personen gjort det som åklagaren påstått att han gjort skulle han inte kunna dömas till ansvar. Det är detta som HQ-domen handlar om. Sedan är det hela mycket tekniskt vad gäller redovisningsstandarder och värderingsmetoder. En klok kommentator sa att åklagare borde ha inhämtat utlåtanden från experter på området innan han ens väckte åtal och inte bara förlita sig på Finansinspektionen och EBM:s egna experter. Det kan man ju tycka så här efteråt och det finns säkert all anledning att fundera över utredningsförfarandet. Här rör det sig om att fem personer utsatts för en mycket omfattande rättsprocess under närmare sex års tid. De tilltalade får inte en krona i ersättning för all den tid de tvingats avsätta för rättegången och det obehag de blivit utsatta för. Deras privatekonomi har säkerligen skadats av hela förfarandet samt även deras yrkesrenommé. I ett tvistemål kan en privatperson som är vinnande part kräva och få ersättning för nedlagd egen tid, men domstolarna är väldigt restriktiva med att utdöma sådan ersättning. I brottmål föreligger inte den möjligheten.

Hittills är det få som kommenterat att domstolen i sina domskäl på flera punkter riktar mycket allvarlig kritik mot att åklagarna lämnat ut sekretessbelagd information från förundersökningen. Domstolens formulering anger närmast att det rör sig om tjänstefel av polispersonal och åklagare. Det är ovanligt att domstolar gör sådana uttalanden och uttalandena tycks inte ha varit erforderliga för att komma fram till det slut som man gjorde i domen. Det finns all anledning att diskutera om tjänstefel har begåtts av åklagarna och om det är lämpligt eller olämpligt att domstolen uttalar sig i frågan i sina domskäl.

I Norge förekom en mycket omfattande förundersökning mot chefer inom offshore-branschen. Utredningen pågick i ett stort antal år och det ”läckte” uppgifter från den norska motsvarigheten till svenska EBM. Något åtal väcktes aldrig och det har i debatten i Norge framförts omfattande kritik mot den långa utredningen och de stora ingreppen i de misstänktas privatliv. Hittills har inte någon gjort jämförelse med den stora utredningen i Norge.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.