Franske kungen gjorde barn i Tornedalen

Den franske kungen Ludvig Filip (kallad kung Päron) står, till många turisters förvåning, står byst på Nordkapsklippan. Det finns dock en förklaring, som är rätt fantastisk. Kungen gjorde barn i Muonio i Sverige, sonen döptes till Erik och gömdes i en tunna. Sant är det dessutom. Tunnan var så liten att pojken kom att kallas Halvfats-Erik.

Som prins fick Ludgvig Filip ut en enorm förmögenhet som förskott på sitt arv och han beslöt sig för att resa till Sverige med några aristokratiska vänner. Han gjorde upp en resplan, som han meddelade i brev markisen Montesquiou. Brevet har sederme­ra tryckts och ingår i hans memoarer. Ludvig Filip höll nämli­gen god ordning på sina papper, vil­ket möjligen kan betecknas som en borgerlig egenskap. Kanske kan det vara av intresse att konstatera att han i brevet preciserade att han öns­kade fara till ”Gustaf Wasas land”. För att känna till denne kung torde han ganska ingående ha stu­derat Sveriges historia. Det hade varit na­turligare för honom att referera till Karl XII, om vilken ju Voltaire några år dessförinnan skrivit en vida spridd biografi. Tillsam­mans med några vän­ner, alla under pseudonym och som handelsmän från Strassburg — Ludvig Filip under namnet Muller — avreste han på våren 1795. Sällskapet kom först till Köpenhamn och därefter gick resan vidare till Göteborg, där de väluppfost­rade turisterna togs väl om hand av stadens honoratiores. Färden fortsattes till Kristia­nia (nuvarande Oslo) dit resenä­rerna anlände i mitten av maj, och så småningom nådde de Trondheim och sedan Lofoten. Det är förklaringen till bysten av kungen på Nordkap.

Från Lofoten fortsatte sällskapet till fots tvärs över Nordkalotten. Resan tog tre veckor och hela sällskapet sov utomhus. Slutligen kom resenärerna till Nordkap. Saken har ett visst in­ tresse, ty när Ludvig Filip som kung 1838 utrustade en vetenskaplig ex­pedi­tion till dessa trakter lät han med denna sända en del presenter till personer, som un­der resan i Sve­ rige mottagit honom väl. Bland dem var en lokal pamp som bodde i när­ heten av Nordkap. Gåvan utgjordes av en byst av konungen själv. Efter­som mot­tagaren ansåg att bysten inte hörde hemma i hans bostad skänkte han den i sin tur till kom­munen, som lät sätta upp den just vid Nordkap. Där står den ännu idag, förmod­ligen till en viss för­ undran bland turister.

På återfärden från Nordkap med båt på älvar, men även till fots och som tog 14 dagar i anspråk, kom Ludvig Filip till Muonio, där han fick en bostad hos kaplanen Kolström. I prästgår­den fanns en syster till fru Kolström, Ag­nete Walbom. Hon blev tydligen mycket till­talad av gästens fina maner och an­språkslösa sätt. Efter prins Ludvig Filips avresa upp­täcktes det nämligen att ”det inte stod rätt till” med Agnete Walbom. I präst­gården sökte man första dölja hen­nes graviditet, men när denna riske­rade att bli för uppenbar, för­des hon till prästgårdens fiskestuga någon mil bort. Där födde hon en son och snabbt uppstod en diskussion om hur man skulle få barnet obemärkt från stugan. Någon kom på den idén att man skulle låtsas dra­ga not, vilket också skedde — men till stor förundran för de medföljande dräng­arna lade man inte fiskar i den ”halvtunna” som var avsedd för så­dana ändamål. I stäl­let placerades lite kläder på botten och på dem lindebarnet. De av prästgårdsfolket, som var med på utflykten, förbjöd dräng­arna att yppa något om vad de sett. Däref­ter fördes barnet i fiske­tunnan till präst­gården, så att utomståen­de skulle tro att denna var fylld med sik. I sinom tid döp­tes pojken till Erik, men ef­tersom drängar­na inte kunde hålla tyst fick Erik i hela sitt liv heta Halvfats-E­rik (Puo­likko-Erkki). När han växte upp flyttade han till Norge och levde där sitt liv. Senare har det bekräftats att han var son till den franske kungen. Tänk vad några övernattningar i Munio 1795 kan leda till. Sonen levde till 83 års ålder och avled 1879 i Finnmark, Norge.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.