Rewritning som trevlig förströelse

Några gånger har jag roat med mig att skriva om en text. Jag tar texten från en bra bok. Ett kapitel kanske. Så byter jag ut namnen på personerna. Kortar av texten. Ändrar språket rätt mycket. Lägger till och ändrar ännu mer. Så helt plötsligt har jag en ny text, som är olik den ursprunglig. Men ändå lik den. Plagiat? Ja, kanske om jag nu skulle publicera den. Men det gör jag inte. Jag roar bara mig själv. Sitter där med en kraftfull dator och riktigt bra ordbehandlingsprogram som gör att jag kan stuva om i texten hur snabbt som helst. Lutar mig tillbaka och knådar texten så att den blir bättre och bättre. Så lägger jag undan texten några dagar och tar farm den igen. Och så knådar jag igen någon timme. När jag sedan jämför med den ursprungliga texten så går det nästan inte att se likheterna. Som jag brukar säga: Tar man texten rakt av från en annan text är det stöld. Ändrar man den bara lite är det plagiat. Tar man texten från två andra texter är det fortfarande plagiat. Tar man texten från tre andra texter så är det omöjligt att se vilka källor man haft och man kan lätt kalla det för nyskapande. Tar man texten från 8 eller 10 olika källor kallas det för forskning – i varje fall om man är så ärlig att man bifogar fotnoter.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.