Kaptenens son blev påve

I nyligen läste jag en biografi över påven Johannes Paulus, den tidigare polske kardinalen Carol Wojtyla. Inte någon särskilt inträngande skildring av hans liv eller någon djupdykning i hans person eller teologi. En rätt journalistisk bok helt enkelt. Men några bitar fastnade som minnen från en tid som knappast finns längre. Som att Carol Wojtylas far hette Carol Wojtyla och var den som ensam uppfostrade sin son. Att fadern, som tagit avsked från den polska armén som löjtnant med kaptens avsked, hela resten av sitt liv ville bli tilltalad som ”kapten”. Dock inte av sonen förstås. Samt att sonen senare, flera gånger, sade att den person som betytt mest för honom i livet var just fadern Carol Wojtyla. Påven blev moderslös vid åtta års ålder och misste ett år senare sin betydligt äldre bror.

Far och son levde sedan länge tillsammans under mycket knappa ekonomiska förhållanden. Under kriget skadades han svårt i en trafikolycka. En tysk armélastbil körde på honom när han gick längs en väg. En tysk officer stannade en stund senare sin bil och såg till att Carol Wojtyla kom under läkarvård. Märkliga sammanträffanden. Räddad av en tysk officer och sedan den man som i sitt pontifikat var den som som gav dödsstötarna (flera) till det sovjetiska maktväldet. Påven välsignade ju solidaritetsrörelsen i Polen. I boken fick jag även veta att far och son bodde i ett hyreshus som ägdes av en judisk familj, men att det fanns en skål av vigvatten i entrén i huset och att sonen alltid rörde vid vattnet när han gick ut eller kom hem.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.