Långsamma nyheter och snabba nyheter – ryskt jordbruk

Media översköljer oss med snabba nyheter, vilket inte är detsamma som viktiga nyheter. En flygkapning av ett plan från Alexandria till Kairo kapas och det blir en världsnyhet. Kaparen är inte terrorist med ”psykiskt instabil”. Detta trots att den etablerade svenska terminologin säger att man bör beskriva sådana personer som ”psykiskt störda”. Man kan vara psykiskt störd såsom ett stabilt förhållande. Det är klart att det är en nyhet, men är det en viktig nyhet?

Viktiga nyheter är ofta långsamma förändringar. Ett exempel är tillståndet och utvecklingen hos de ryska jordbruket. Det är minsann inte några dagsnyheter det inte. Men av mycket stor betydelse. Klarar inte Ryssland av att modernisera sitt jordbruk påverkar det den långsiktiga ekonomiska och politiska utvecklingen i landet. Därmed även den säkerhetspolitiska situationen i hela världen. Ryssland är nämligen en kärnvapenmakt som har ett mycket eftersatt jordbruk. Landet kan avfyra interkontinentala robotar till vilken plats som helst på jordens yta, men har uppenbara problem att producera tillräckliga mängder majs för svinproduktionen. Ryssarna gillar fläskkött. Distributionen av mejeriprodukter är mycket varierande och i vissa områden obefintlig.

Jordbruket är en mycket efterbliven sektor i den ryska ekonomin och uppvisar dålig avkastning. De viktigaste jordbruksområdena är Volgaregionen, västra Sibirien, norra Kaukasus, Ural och området runt Moskva. Bara omkring 30 procent av Rysslands yta är beläget inom områden som har klimatiska förutsättningar för jordbruksodling. De mest odlade sädesslagen är vete, råg, havre och majs. Den odlingsbara arealen har krympt betydligt efter att Ukraina och Belarus (Vitryssland) skildes från Ryssland (Sovjetunionen). Tillförseln av konstgödsel är eftersatt och mekaniseringsgraden fortfarande låg. Det finns i praktiken inte några familjejordbruk utan allt jordbruk bedrivs av bolag som har tagit över efter kolchoserna och sovchoserna. En ovanligt stor del av ”jordbruksproduktionen” kommer från privata små täppar (köksodlingar). Animalieproduktionen hämmas i hög grad över att priset på foder och under vissa tider har köttproduktionen drastiskt gått ned. Det är allmänt känt att ryskt jordbruk är klart underfinansierat och att det många gånger också brister i företagsledning. Det senare är tydligt eftersom produktionen kan variera högst avsevärt från ett jordbruk till ett annat i samma region, trots att de yttre förutsättningarna är lika (jordmån, klimatiska förhållanden etc.). Det är också tydligt att tillförseln av konstgödsel är helt otillfredsställande.

Det är svårt att följa utvecklingen (eller icke-utvecklingen) av det ryska jordbruket därför att det skrivs så lite om det i västvärlden. Förklaringen är naturligtvis att det är svårt att ”göra en nyhet” av det stillastående (eller regressiva) ryska jordbruket. Det är lättare att skildra en flygplanskapning, det dramatiska. Det senare har dock inte någon betydelse för den historiska utvecklingen.

Det går att få överblick över den ryska jordbruksproduktionen genom att följa och sammanställa uppgifter från det amerikanska jordbruksdepartementets World Agricultural Supply and Demand Estimates, eller WASDE kort och gott. WASDE publicerar uppgifter om skördar och utgående lager på global basis och statistiken (och prognoser) är nedbruten till ländernivå. Men var finns den svenske journalist som skriver om problemen i ryskt jordbruk?

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.