Polisen slog till mot ”kriminella” på krogar i Stockholm

Helgen 27 – 28 februari 2016 genomförde polisen i Stockholm tillslag på olika krogar i centrala Stockholm. Man genomförde ett 40-tal kroppsvisiteringar och påträffade bland annat vapen och narkotika. I insatsen deltog ett 20-tal poliser som i samarbete med kronofogden beslagtog även pengar och ägodelar från personer med skulder på hundratusentals kronor.

Det var första gången som polisen, enligt egen uppgift, slog till mot kriminella i krogmiljö på det här sättet. Men polisen säger att man kommer att göra det igen.

Det började med att polisen kontrollerade bilar på väg in mot centrala stan. Med en kraftig lampa lyste man in i stoppade bilar för att se vilka som fanns i bilarna. Media berättar: ”Personer som kändes igen plockades ut, visiterades, kontrollerades mot register och hos de som visade sig ha skulder beslagtog man deras värdesaker.

Enligt Svenska Dagbladet har polisens insatsledning själva redogjort för det på följande sätt:

”– Vi märke att folk vällde ut av den massiva polisnärvaron. De som inte var bekväma med att vi var där sög vi tag i. Kände vi igen en kriminellt belastad person tog vi ut dem för samtal. I vissa fall ledde det till kroppsvisitation, i vissa fall till ingenting, men personen kände sig påpassad, säger John Franco (polisens insatschef).”

Det kan ju framstå som befogat att ta hand om kontanter och värdeföremål som skuldsatta personer har på sig. Men den första frågan som man måste ställa sig är naturligtvis om det är lagligt. Är det något som man kan kräva i en rättsstat är att polisen – som ska upprätthålla ordningen – handlar rättsenligt.

Enligt regeringsformen 2 kap. 6 § är varje svensk medborgare (samt annan som vistas i landet) skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp, kroppsvisitationen m.m. Kroppsvisitationer och besiktningar är integritetsinskränkande åtgärder vars genomförande innebär en begränsning av detta rättighetsskydd kräver lagstöd för att få genomföras. Det finns en hel del regler som gör det möjligt för polis, kriminalvård, tull och andra att utföra kroppsvisitation. Men om det inte föreligger misstanke om brott (som kan ge fängelse) och det inte är frågan om gripande (skyddsvisitation) så är det inte tillåtet att göra kroppsvisitationer av polisen. Det är därför jag är undrande över hur det kommer sig att polisen kunnat plocka av ”kriminella” deras ur, halskedjor, kontanter och annat. Det borde någon grävande journalist försöka ta reda på. Möjligen finns det någon godtagbar förklaring, men intill detta är visat så tillåter jag mig att vara i hög grad frågande.

Vad som är kroppsvisitation regleras av 28 kap. 11 § 3 st. rättegångsbalken och närmare förklaring får man i prop. 1993/94:24.

Om nu någon är ”välkänd av polisen”, som det brukar heta, betyder inte med nödvändighet att personen är ”kriminell” annat än enligt polisens egen nomenklatur. Att en person dömts för några år sedan, avtjänat ett straff och därefter åter är misstänkt för brott leder inte till att polis och kronofogde kan få kroppsvisitera honom. Det behövs en konkret brottsmisstanke.

JO har några gånger prövat frågor om kronofogdens ”distansutmätningar” i samband med att polisens undersöker fordon och därvid påträffar exempelvis en större summa kontanter. Det råder i allmänhet sekretess mellan myndigheterna och det är därför inte utan vidare givet att polisen får informera kronofogden om de uppmärksammade tillgångarna.

I ett avgörande av JO framgår att polisen i Östergötland stoppade en förare för hastighetsöverträdelse och fattade även misstanke mot honom om bl.a. ringa narkotikabrott. I syfte att eftersöka narkotika verkställdes en husrannsakan i bilen varvid en större summa i kontanter påträffades i en väska som enligt uppgift från förarens tillhörde dennes sambo. Polisen kontaktade Kronofogdemyndigheten och lämnade ut dessa uppgifter, som var sekretessbelagda. Kronofogdemyndigheten beslutade om utmätning, s.k. distansutmätning, av kontanterna för en skuld som föraren hade och meddelade förbud för polismyndigheten att lämna ut kontanterna till någon annan än Kronofogdemyndigheten. Ett s.k. förbudsmeddelande av Kronofogdemyndigheten ger i sig inte polisen befogenhet att omhänderta utmätt egendom. För att polisen ska ha rätt att hålla kvar utmätt egendom för Kronofogdemyndighetens räkning med stöd av ett förbudsmeddelande krävs att egendomen är omhändertagen med stöd av t.ex. bestämmelserna om beslag.

Polisen kritiseras av JO för att man hade omhändertagit kontanterna utan att det har funnits lagstöd för det. Enligt 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen får sekretessbelagd information lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Polismyndigheten kritiseras av JO även för att man inte dokumenterat eller i efterhand kunnat visa vilka närmare uppgifter som lämnades till Kronofogdemyndigheten och inte heller att uppgiftslämnandet föregicks av en sådan verklig intresseavvägning som stadgandet kräver.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.