Xantippa… satkärring?

Någon påpekade att Xantippa är historiens mest förtalade kvinna. Hon var ju Sokrates hustru och är känd i litteraturen som en riktig argbigga. Sokrates ångrade bittert att han gifte sig med henne, men stor ändå på något underligt sätt ut med tanten. När kan kom hem sent på kvällarna var hon på honom och skällde. En gång började hon skälla ut honom redan innan han var framme vid dörren till huset. Och när hon skällt ut honom så hällde hon innehållet i en potta över honom. Mycket fick han utstå. Men frågan är om det vara så att Xantippa verkligen var en riktig satkärring. Om hon i dåtida skildringar och litteraturen under 2.400 år framställts som en sådan är det väl mycket som talar för att det verkligen var så. Mot det kan man säga att Sokrates hade många skrivkunniga vänner som mycket lätt har kunnat förtala Xantippa för att han skulle komma i en fördelaktigare och mer förklarade dager. Är det så har hon verkligen fått utstå offentlighetens förakta under 2.400 år? Och någon upprättelse lär hon nog aldrig få.

Varför var hon så besvärlig? Det kan man fråga sig. Att Sokrates inte var hemma så ofta kan vara en förklaring. Hon hade kanske gillat att sitta och diskutera med honom vid solnedgången varje kväll. Samtidigt kan det ju vara så att han höll sig borta för att hon var för besvärlig och dessutom saknade den rätta analytiska förmågan. Sokrates är ju känd för att han hela sitt liv ställde svåra och inträngande frågor, men aldrig besvarade de frågor han ställde. Den sokratiska metoden (”barnmorskemetoden” eller ”maieutiken”), som Harvarduniversitet berömmer sig om, går ut på att ställa sådana frågor att eleverna själva kan söka sig fram till svaret/svaren. Den pedagogiska effekten blir större på det sättet. Och det är klart att om Sokrates hela tiden ställde frågor och hans tant aldrig fick några svar så är det klart att hon blev sne och vred. Men jag håller ändå ett kort på att Sokrates var en mild och timid person som hamnat i famnen på en argbigga. Jag ser framför mig hur Xantippa kastar tallrikar (jag vet, porslin fanns inte…) och kastruller efter stackars Sokrates.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.