En märklig rättegång i Helsingfors – Aarnioaffären

Ibland skrivs det oändligt mycket om en pågående rättegång. Journalistiken lyckas trollbinda sin publik. Det hela tycks fungera så att ett mål uppmärksammas och sedan följs det hela minut för minut i månaderna. Journalisterna skriver av varandra och bygger på och drar ifrån. Dramaturgin underbyggs hela tiden och förstärks. Lisa Holm-målet är ett sådant mål. Dramat hålls igång även med hjälp av försvararen.

I Finland har det nu i flera år pågått ett gigantiskt stort brottmål mot den tidigare chefen för Helsingforspolisens narkotikarotel, Jari Aarnio, som i flera år suttit häktad och isolerad på ett fängelse i Vanda. Det hela handlar om mycket allvarlig brottslighet och rättegångarna följs noga av den finländska pressen. Det har skrivits om rättegångarna i svenska media, men ändå mycket begränsat. Hade det varit en motsvarande rättegång mot en polischef i Stockholm utgår jag från att det hade varit en massiv mediabevakning. Men när det äger rum i Helsingfors är det inte alls samma intresse här hos oss. Det är ju något som sker i ett annat land.

I åtalet ingår bland annat påståenden från åklagaren att Aarnio stulit beslagtagna kontanter som polisen beslagtagit av narkotikalangare. Beloppen ska sedan Aarnio ha lämnat till en prostituerad vid återkommande besök ett par gånger i veckan. Alltid kortare besök på dagtid. Han är även åtalad för olaga hot mot en person som skulle höras i rättegången. I juni 2015 dömdes Aarnio till ett år och åtta månaders ovillkorligt fängelse i den så kallade” Trevochärvan” som gällde polisens köp av avlyssningsutrustning. Den tiden har Aarnio suttit av till följd av den långa häktningstiden. När han i november 2015 släpptes ur häktet hade han suttit isolerad i två år.

Åtalad för över 30 brott

Aarnio  står åtalad för över 30 brott:  bl.a.  åtta fall av grovt narkotikabrott, bedrägeri, tjänstebrott, tagande av muta och bevisförvanskning, grov penningtvätt, grovt skattebrott, grov försnillning och registeranteckningsbrott (finländska beteckningar på brotten). Åklagaren kräver att Aarnio döms till 13 års fängelsestraff för grova tjänste- och narkotikabrott. Han bestrider alla åtal.

Det hela handlar om en hel härva av åtal som på något sätt går in i varandra. Det är svårt att få överblick över det hela. Den första domen mot den tidigare chefen för Helsingforspolisens narkotikarotel föll den 2 juni 2015. Enligt åtalet skulle Aarnio via en bulvan ha varit delägare i företaget Trevoc som sålde övervakningsutrustning till polisen. Samtidigt ska han som chef för Helsingforspolisens narkotikaenhet ha förberett och fattat beslut om polisens anskaffningar under åren 2009-2013. Helsingfors tingsrätt dömde Aarnio till 1 år 8 månader ovillkorligt fängelse för grovt missbruk av tjänsteställning, registeranteckningsbrott och tagande av muta Tingsrätten fann att Aarnio gjort sig skyldig till missbruk av tjänsteställning under åren 2009-2010. Brottet ansågs vara så allvarligt att han dömdes till ovillkorligt fängelse, trots att strafftiden är mindre än två år. Han döms också att förlora sin tjänst som kommissarie inom kriminalpolisen. Enligt uppgift omfattar bara utredningen om narkotikabrott ca. 30 000 sidor text.

Sommaren 2015 inleddes den del av alla rättegångar mot Aarnio som avsåg åtal för grova narkotikabrott. Rättegången beräknas pågå till februari 2016. Den allvarligaste punkten i åtalet är  smugglingen av minst 800 kg hasch från Nederländerna under åren 2011–2013. Att Aarnia köpt flera bilar och och gjort flera stora inköp till sitt villabygge och betalat med kontanter är, enligt åklagaren, tung bevisning mot den tilltalade. Elva andra personer står åtalade i denna del av härvan.  Bland dem  finns  K som anses vara ledaren för det kriminella gänget” United Brotherhood”. Han ska tillsammans med Aarnio och en åtalad kvinna ha fixat hundratals kilo hasch från Holland till Finland i blå plåttunnor. Fyra av de andra åtalade är poliser som tjänstgjort under Aarnio.

Aarnio nekar till allt som läggs honom till last och anser att Centralkriminalpolisens män som lett utredningen är hans gamla antagonister och därmed är jäviga. I media har det gång på gång framförts uppfattningen att både media och polisen dömt Aarnio på förhand.

Förundersökningarna framstår som märkliga och väcker många frågor. Rättegångarna pågår fortfarande och det är svårt att få överblick över ”Aarnio-härvan” som det hela kallas för i Finland. Det hela förefaller mer märkligt än alla uppgifter i NetFlix-dokumentären ”Making a murder”.

En manliga polis vid Centralkriminalpolisen som förhörde den så kallade Malmkvinnan medger att kvinnan under utredningen fick cirka 3 000 euro och en skoter av polisen. Dessutom sa polismannen att han hade gett kvinnan cirka 300 euro i månaden. Polisen sade att han hade beslutat hjälpa kvinnan som hade ekonomiska problem. Hans chefer vid inom kriminalpolisen visste inte alls vad han sysslade med.

Besökte prostituerad på arbetstid

Kvinnan själv sa tidigare under rättegången att polismannen bland annat hade gett henne pengar och en skoter. Samtidigt tog hon tillbaka det hon sagt i förundersökningen om Aarnio och narkotikasmuggling. Kvinnan sade att kriminalpolisen hade försökt påverka henne.

”De ville ha Aarnios namn. Det var det enda namn som dög. Den här utredningen skulle i vilket fall som helst ha fortsatt tills man hade hittat någon koppling till Aarnio”, sade kvinnan i Helsingfors tingsrätt i förhör i september 2015. Hon sade att hon hade diktat ihop en saga där hon också blandade in sig själv med narkotika.

Utredningsledarna i förundersökningen mot Aarnio har förnekat att man skulle ha köpslagit med kvinnan, som i pressen benämnes ”Malmkvinnan”. Polisen som som erkänt att han gett skotern och pengarna till henne misstänks själv för brott mot tjänsteplikt. Åklagaren yrkar att kvinnan ska dömas till fängelse i minst åtta år för narkotikabrott.

Aarnio förnekar att han skulle ha besökt en prostituerad kvinnan, som i media kallas för Saara, för att ha sex. Den prostituerade sade i rätten i att Aarnio besökte henne för att ha sex. Hon antog att besöken skedde under Aarnios arbetstid. Aarnio själv uppger att han besökt kvinnan i polisuppdrag. Han sade att en orsak var polisanmälningar som Saara gjort om oklara stöldfall. Enligt Aarnio var polisen intresserad av Saara också med anledning av att hon hotat en polis till livet. Aarnio uppgav att en annan polis alltid stannade på parkeringsplatsen för att försäkra sig om att inte ”fel personer” gick till bostaden under Aarnios besök. Enligt Saaras egna uppgifter besökte polischefen henne i allmänhet ett par gånger i veckan.

Aarnio är åtalad för att ha lett en liga som smugglade in över 900 kilo hasch i tunnor. I polisförhören har ledaren för den kriminella ligan United pekat ut Aarnio som skyldig. Under huvudförhandlingen tog han dock tillbaka det mesta han sagt i förhören och förklarade att polisen hade lockat honom att köpslå. Han sa att förhörsledare lovat att han skulle släppas på fri fot och att en nära släkting skulle undgå åtal om han själv pekade ut Aarnio som skyldig.

Gängledaren uppgav att förundersökningsledaren även hade bett honom peka ut dåvarande kommendören för Helsingforspolisen Juhani Riikonen som skyldig. ”De sade att de också gärna skulle ta in honom i handfängsel.”

Åklagarna påpekade dock att mannen inte släpptes på fri fot förrän ett år efter det påstådda ”köpslåendet” och att han inte sade något om det hela under polisförhören utan först i samtal med sin egen försvarsadvokat.

För åklagarna har det varit en motgång att två nyckelvittnen tagit tillbaka det mesta av de belastande uppgifter som de tidigare lämnat om Aarnio. Först ute var kvinnan som åtalades för att ha förmedlat kontakt till haschligan i Holland och sedan gängledaren som åtalas för att ha distribuerat hasch.

Polisen hittade över en halv miljon i sedlar nedgrävda

Vid en husrannasakan hittade polisen en pengagömma med 65 000 euro i sedlar nedgrävd på Aarnios villatomt i Borgå. Själv säger att han att inte känner till något om det.

Jari Aarnio vill inte vidkännas pengagömman. Rykten gick att den undre världen vill göra sig av med Aarnio och fixa bevis. Själv sa han i rättegången: ”På sedlarna fanns inte mina fingeravtryck, inte min DNA. Däremot nog fingeravtryck av en medlem i en kriminell liga. Så har det gått till”. Aarnio påminde också om att polisen utförde en husrannsakan dagen efter gripandet utan att då kunna hitta någonting.

Vidare berättade Aarnio: Efter det publicerades bilder på min villa i alla medier. Ingen i den undre världen kunde undgå att veta var jag bor. Därför riggade narkotikapolisen upp en bevakningskamera för att ha kontroll på läget, man fruktade nämligen att någon skulle försöka bränna ned villan. Men på utredningsledningen order togs kameran ner. Sedan gick rykten att främmande människor med stora väskor rört sig på tomten. Åtta månader efter gripandet hittade polisen sedan en pengagömma på hans tomt. En slump, frågade Aarnio retoriskt under rättegången. Knappast svarade han själv och tillade: Jag upprepar, det finns inget som binder mig till pengarna.

Oförklarlig förmögenhet

Pengagömman är bara en liten del av Aarnios stora oförklarliga förmögenhet på över 400 000 euro.

Jari Aarnio har flera gånger upprepa gånger fått berätta hur han fått sin förmögenhet på 447 000 euro. Aarnio berättade att han sedan slutet på 1980-talet hjälpte en affärsman som gjorde stora affärer i Estland och Ryssland. ”Affärsmannen var rädd, framför  allt när han gjorde affärer med tjetjener. Han frågade mig om råd eftersom han betraktade mig som säkerhetsexpert. Aarnio säger att han aldrig tog betalt för sina tjänster. Affärsmannen klagade på att han inte tog emot pengar, men sade att han skulle investera beloppet för framtida utbetalning. Aarnia berättade i förhör att bland annat förmedlade jag kontakt till prostituerade kvinnor när affärsmannen gjorde affärer med araber som ville ha nordiska kvinnor. Jag förmedlade bara kontakt, men jag gjorde inte mig skyldig till koppleri. Jari Aarnio förklarade den stora summan han fick med att hans tjänster inte var kvantitativt så stora, men kvalitativt av stor betydelse. När affärsmannen 2002 togs in på sjukhus ringde han och ville göra upp med Aarnio. En est vid namn Veiko sade att affärsmannen ville betala mitt arvode som efter klok investering hade stigit till 440 000 euro i kontanter. Jag tog emot summan och måste lova att aldrig  avslöja pengarnas ursprung. Därför, säger Aarnio, kunde han inte uppge pengarna i sin deklaration, därför kunde han inte heller sätta in pengarna på bank. Hans kommer till det: ”Alla vet hur banker läcker”. I stället förvarade Aarnio pengarna i ett kassaskåp i hemmet och på en annan ”säker plats”.

Den av Aarinio omtalade affärmannen är avliden sedan 2002 och någon annan som kan styrka Aarnos uppgifter finns inte. Esten Veiko går inte att spåra så rätten måste välja att tro på Aarnio, eller låta bli. Aarnio håller fast vid uppgiften att pengarna som hittades nergrävda i hans trädgård inte är en del av från hans arvode.

Hittills en fällande dom

Matti Tolvanen är professor i straffrätt i Helsingfors och säger i pressen att han inte känner till något liknande tjänstebrottsfall som gäller poliser.

Tolvanen säger att Helsingfors tingsrätts dom i Trevoc-härvan är mycket grundlig och utförlig. Han förutspår att Aarnio kommer att ifrågasätta bevisen i hovrätten eftersom han hela tiden nekat till allt. Tolvanen menar att det centrala i domen är att Aarnio anses ha agerat i en dubbel roll då Helsingforspolisen köpte övervakningsutrustning av företaget Trevoc. Enligt rätten deltog Aarnio i inköpsbesluten trots att han uppenbarligen var jävig på grund av sin ställning i Trevoc.

Aarnio dömdes till ett års och åtta månaders ovillkorligt fängelse för grovt tjänstebrott, tagande av muta och registeranteck-ningsbrott. Han har överklagat domen. Tolvanen menar att det är uppenbart att det som Aarnio hittills dömts för är något som med säkerhet minskar förtroendet för polisen.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.