Making A Murderer

Den 18 december i år släppte NetFlix en egenproducerad dokumentärserie med titeln ”Making A Murderar”. Redan har den vållat mycket diskussion och debatt. Det är en lång dokumentär (10 avsnitt på närmare tio timmar) som producerats under flera år. Det är berättelsen om en man (underbegåvad) som först, då han är 22 år gammal, döms för våldtäktsförsök till livstids fängelse. Efter 18 år visar det sig att en DNA-analys klargör att han inte kan vara gärningsman därför att DNA-profilen matchar en annan man. Denne man är för övrigt redan känd som sexualbrottsling. Steven Avery släpps därför fri och man får i serien följa uppmärksamheten kring frigivningen samt hur han välkomnas hem av sin familj (som driver en stor bilskrot i Manitowok county i Wisconsin). Med hjälp av några advokat stämmer han därefter den lokala polisen (sheriffmyndigheten) på skadestånd på USD 36 miljoner. Ett enormt skadestånd förstås för en liten kommun (county) med bara 34 000 invånare. Det tycks vara så att ”alla” i samhället Manitowok pratar om fallet och har egna åsikter. Befattningshavare inom polisen och åklagarämbetet känner sig starkt ifrågasatta.

Kort efter frisläppandet och sedan det blivit känt att Steven Avery kräver ett stort skadestånd grips han igen misstänkt för mordet på en ung kvinna. Ett mord som skulle ha ägt rumt i hans bostad. I dokumentären får man följa eftersökningen efter kvinnan och sedan förundersökningen. Mer vill jag  inte berätta nu eftersom det kan förstöra en del av spänningen i att se dokumentären. Uppenbarligen är den gjord för att försöka belysa att det kan förekomma grova rättsövergrepp från polismyndigheter i USA och att det har skett i just det här fallet. Naturligtvis måste man ställa frågan om hela dokumentären är hårt vinklad eller om den verkligen återger något av det hemskaste som kan ske. Redan nu diskuteras dokumentären väldigt mycket och det ställs frågor om det fanns annan bevisning i förundersökningen som inte kommer fram i dokumentären.

Jag rekommenderar dokumentären och jag vet redan att den kommer att resultera i ännu mera debatt. Både i USA och över hela världen.

När man diskuterar straffrättsligt ansvar ska man inte glömma bort att domstolarnas uppgift ”endast” är att pröva om åklagarens uppgifter om gärningen är styrkta (bevisade med tillräcklig grad av säkerhet). Räcker inte bevisningen till ska åtalet ogillas. Domstolen prövar därför aldrig frågan om en tilltalad är ”oskyldig”. Den enda slutsats man kan dra av en frikännande dom är att domstolen på den prövade bevisningen funnit att bevisningen inte räcker till för en fällande dom. Något annat är inte prövat. I det avseendet är det inte någon skillnad mellan USA och Sverige. Men det finns naturligtvis en mängd andra skillnader.

 

 

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.