Berijas mor dog i kyrkan och själv sköts han av en general

NKVD är ett skräckord för alla äldre ryssar. Förkortningen finns i Aleksijevitjs böcker och många ryssar får ännu i dag rysningar bara genom förkortningen. Berija var under lång tid chef för NKVD (föregångaren till KGB i Sovjet och FSB i Ryssland). Han var dess chef 1938 – 1953. En av världshistoriens största och värsta massmördare. Han var ateist. Men hans mor var så kyrklig att hon var i kyrkan nästan all sin tid. Hon dog också i en kyrka. Själv ”dömdes” han till döden 1953 och domen verkställdes genast. Han bad på sina bara knän innan han kollapsade på golvet tjutande och gråtande. Han arkebuserades inte utan sköts i pannan av general Pavel Batitsky, efter att ha fått en trasa intryckt i mun för att hålla tyst på honom. Generalen satte sin pistol i pannan på den tidigare chefen för den stora och fruktade säkerhetstjänsten NKVD och tryckte av. Berija hade 1945 utnämnts till marskalk av Sovjetunionen. Kroppen brändes och askan tömdes ut i ett skogsparti utanför Moskva. Ingen gravsten eller något annat. Det är historia, men det är historia som inte får glömmas. NKVD var den största mördarorganisation som funnits och långt värre än den tyska säkerhetstjänsten. En hel del av det här finns att läsa i Montefiores stora bok om Stalin.

Berija blev själv offer för den terrorapparat som han lett under 15 år. Berija var psykopat med klar sadistisk läggning. Hans våldtäkter på unga flickor var ökända redan under krigsåren. Hans villa i Moskva låg nära utländska ambassader och personal på beskickningarna kunde nattetid se hur unga flickor kördes till hans residens. Det finns uppgifter om att det förekom att Berija själv satt i en limousine som sakta körde genom Moskva för att han skulle få tillfälle att peka ut unga flickor som med våld och hot skulle föras till hans residens. Byggnaden är numera Tunisiens ambassad. Vid grävarbeten på tomten i mitten av 1990-talet hittades ett flertal skelett av unga flickor i trädgården. Efter det att Berija avrättats genomsökte man hans bostad och fann fullt med underkläder från kvinnor och en mängd sexleksaker (som då inte fanns i Sovjet). Stalin kände till Berijas läggning och framfart, men gjorde inte den minsta ansats att stoppa övergreppen.

Sovjet var ondskans imperium under 74 år. Vi måste ta till oss Aleksijevitjs uppmaning att lyssna och aldrig glömma. Vi har i hög grad uppmärksammat Förintelsen i tysk regi. Men vi i väst håller på att glömma bort GULAG och alla avrättningar. Wallenberg har fått stor uppmärksamhet – närmast överdriven stor uppmärksamhet – medan vi helt har glömt bort det lidande som den ryska regimen utsatte både det egna folket och andra folk för. Det rör sig om miljontals som dödades och ännu många fler som plågades svårt under lång tid.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s