Böcker som står där och väntar

Jag har ett antal böcker bakom mig och förhoppningsvis ett ganska stort antal framför mig. Som läsare menar jag. De finns hos mig i olika skepnader och stadier. Förr förde jag under vissa perioder noteringar i en anteckningsbok om alla böcker ”som jag borde läsa”. Men det blev för jobbigt när jag bläddrade i boken. Tala om självskapad stress. Jag hade ju inte tid att läsa mer än en liten bråkdel. Resten fanns där i anteckningsboken som ”ett dåligt samvete”.

Numera har jag köpt på mig en hel del litteratur inom vissa ämnesområden. Det är då inte skönlitteratur utan främst filosofi, vetenskapshistoria, idéhistoria och historia. Det finns ett antal bananlådor med böcker undanställda på hemlig plats. Vi är nog bara två personer som vet var jag förvarar mitt boklager. Men jag har ännu kontroll över det hela. Ännu har det inte utvecklats till ett samlarmani eller ännu värre själstillstånd. Där i förrådet finns till och med en hygrometer som indikerar om fukthalten är den rätta. Böcker mår ju inte bra om fukthalten överstiger 70 procent. Bäst är 40 – 60 procent. I stort sett samma procenttal som för oss människor.

Sedan finns det förstås alla de där böckerna som står i hyllan och ofta ondsint tittar på mig med sina lockande ryggar och tycks säga ”Jaha, när behagar du läsa mig då?”. De pockar på, men jag försöker ändå upprätthålla en viss systematik i läsandet. Känner att det är dags nu att åter börja fördjupa mig i vetenskapsteori för att få den där erforderliga intellektuella stimulansen (ja,ja…jag vet vad ni tänker).

Senaste veckorna har jag tagit mig igenom norrmannen Karsten Alnaes historiska översiktsverk i fyra delar, ”Historien om Europa”. I svensk översättning. Det rör sig om sammanlagt ca 2 700 sidor av genuint bildnings-material. Den har fått goda recensioner och jag kan rekommendera den. Karsten Alnaes är något av Norges Herman Lindqvist, men bättre och djupare. Verket är rätt unikt eftersom det är ett konglomerat av småberättelser som han själv har hämtat från olika verk som han haft som förlagor. Avsikten är att läsaren ska få göra ett antal nedslag i den europeiska historien åren 1300 – 1945. Det blir naturligtvis ganska snabba nedslag med snabb pennföring (jag hoppas han använt sig av tangentbord). Översiktligt och lagom lärt. Samtidigt som han med stor inlevelse skildrar mathållningen hos franska bönder på 1400-talet så avstår han helt från att skildra huvuddragen i den ekonomiska utvecklingen. Hans ansatser att teckna den filosofiska utvecklingen är knappt ens ansatser. Däremot lyckas han på några ställen att förmedla en riktigt bra bild av protestantismens utvecklingen och det religiösa klimatet i England, den som i hög grad ledde till den första stora utvandringen till Nordamerika. Men det är som sagt ett översiktsverk och som sådant är det bra. Riktigt bra.

När jag läste Alnaes funderade jag mycket på det kända begreppet ”the American Dream” och dess idémässiga innehåll. Var skapades det och vad innebar det? Efter mycket funderande fram och tillbaka kom jag fram till att drömmen varken var en dröm eller amerikansk sådan. Slagordsmässig är den förstås, men återger den korrekt något idéinnehåll? Det var ju inte så att emigranterna plötsligt fylldes av drömmen när de steg i land i Amerika (de var då helt plötsligt immigranter). Tankarna och drömmarna hade funnits redan hemma i Europa – det var ju det som med sådan kraft drev dem att utvandra. Drömmen om Amerika (om ett nytt och bättre liv). Sedan var det ju knappast heller någon dröm eftersom ”drömmen” om att komma till Amerika verkligen förverkligades av väldigt många. En ”dröm” som ofta går i uppfyllelse kanske inte ska benämnas en dröm. Hela idéinnehållet i begreppet Amerika kommer för övrigt från Europa (jämför Thomas Jeffersons och Benjamin Franklins bildning och idékapital). Det hela var en stark längtan och den längtan  fanns hos européerna och inte hos amerikanerna. Alltså borde begreppet egentligen formuleras: ”Den europeiska längtan” i stället för ”Den amerikanska drömmen”. Men det senare låter ju klatschigare och någon omformulering låter sig inte göras. Alltså ändrar vi inte något alls.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Historia, Språk. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s