Hur är det med den där Lagercrantz och hans rätt att skriva om Lisbeth Salander?

Publiceringen av Lagercrantz bok omges med ett mediapådrag utan like. Dessutom av Norstedts förslag av alla. Detta gamla ärevördiga förlag som en gång i tiden grundades av en avsutten officer som tvingade sina två söner att korrekturläsa så att ögonen blödde. Det skulle inte få finnas några korrekturfel hos Norstedts! Sedan förlaget under många år levt på att ge ut offentlig tryck, lagböcker och juridisk litteratur kom Lisbeth Salander och knacka på dörren och ville bli publicerad. Dessutom hade hon en penningpåse i handen som var större än den som regeringskansliets beställningsavdelning kunde erbjuda. Mam-mon kan locka nästan vem som helst.

Nu har utgivningen skett i nära samråd med upphovsrättsinnehavarna och genom Stieg Larssons förlag (Norstedts). Stig-Erland Larsson (det är hans korrekta namn) skapade ju Lisbeth Salander. Frågan som är juridiskt intressant är om Lagercrantz hade kunnat skriva den fjärde boken om Lisbeth Salander om han inte haft medgivande av rättsinnehavarna (dödsboet)? Frågan handlar då om rätten för annan att återskapa en etablerad rättsliga gestalt. Det finns ju många exempel på författare som försökt sig på att fortsätta att skriva om en romanfigur sedan den ursprunglige författaren lagt ned pennan. Märk väl att Lager-crantz nogsamt avstått från att ta död på Lisbeth i sin bok. Är det någon som vågar sig på att försöka skriva den femte boken utan rättsinnehavarnas medgivande?

Det känns ganska märkligt att kritikerna i det stora tidningarna runt om i världen hyllar boken medan svenska recensenterna är mer njugga. De svenska säger ungefär så här: Bra språk, men konstlad story. New York Times strör ovationer över David Lagercrantz och brittiska The Guardian är också full av beundran. Men Washington Post är mera kritisk och tycker att man inte ska låta sig luras av att det är samma fiktiva Lisbeth Salander som dyker upp i ytterligare en bok. Jens Liljestrand på Expressen är rejält kritisk. Han skriver: ”Trots sina uppenbara brister som stilist var Stieg Larsson – det ser vi nu tydligt – omöjlig att ens komma i närheten av att imitera. Så kan det låta. Frågan är om Lagercrantz kom-mer att lugna ned sig för att börja skriva en femte bok om något halvår. Själv har jag inte något intresse av att ens tänka tanken att skriva något sådant. Skräplitteratur som sålt i 80 miljoner exemplar och dragit in miljardbelopp säger mera om läsarna än om författarna (två).

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s